Satt dagen före julafton hos min faster och myste. Så fick jag låna med mig ett angelsound hem, så jag kunde lyssna på bebisens hjärtljud. Jag visste innan att det inte alls var säkert att jag skulle höra något men ville ändå prova.

Självklart hörde jag inget, tyckte det var lite läskigt men jag vet ju att det inte behöver betyda att något är fel.

På juldagen fick jag äntligen känna den första riktiga sparken från pytte. Helt underbart!

Sen dess känner jag av h*n lite varje dag. Mestadels på eftermiddagarna.
Nu har det blivit mer på riktigt och jag längtar tills vi får se det lilla miraklet, på måndag.

Rickard är lika förväntansfull som mig, om inte mer.