Tänk vad olika liv alla lever! Jag skulle aldrig vilja byta bort nånting i mitt liv, utan barnen vet jag inte vad jag hade gjort. Dom fyller mitt liv med allt jag behöver. Och innan jag är 40 har dom flyttar hemifrån (förhoppningsvis). Det är många som tycker att jag inte har "levt mitt liv ordentligt" innan jag skaffade barn. Vadå ordentligt? Jag lever mitt liv precis som jag vill ha det. Fyllt med massa glädje från mina barn. Och om jag vill ut och resa mm så har jag all tid i världen sen, 40 är ingen ålder.
Jag ser bara fördelar med att jag blev mamma tidigt. Det är bara massa glädje, jag har aldrig tråkigt, jag har alltid saker att göra(precis som jag vill ha det). Jag förstår inte vad jag skulle gjort med all min tid om inte barnen fanns, vad gör man?


Just nu sover Alice en stund och Alvin ser på sitt bästa program, Nicke nyfiken. Och jag myser mitt emellan mina små troll <3

Hela två år tillsammans med min Rickard. Tiden går fort då man har roligt! Och kärleken växer, precis som det ska vara <3

Inte så konstigt att lillgumman är gnällig vissa dagar, vi märkte idag att hon har fyra (!) tänder påväg upp i överkäken. Då har vi lite mer förståelse för hennes lite gnälligare dagar <3

Idag har vår fina pappa/man varit ledig eftersom han kommer jobba hela helgen. Så vi har haft en riktig mysdag tillsammans! Jag fick sovmorgon till halv tio och dom fick lite pappa-dotter-tid, vilket Alice älskar! (Rickard också såklart!)
Vid 12 drog vi ner på stan och åt lunch och medan Alice sov sin stund gick vi i affärer och kikade. Vi köpte inget men det var himla mysigt ändå.

Alice somnade vid halv åtta, hon hade lite svårt att komma till ro idag...

Rickard har åkt iväg på träning och jag har myst ner mig i soffan med täcke och ser på Sofias änglar.

Märkte igår att gumman lärt sig att blåsa med munnen. Det är rätt gulligt! Jag brukar blåsa henne i håret ibland och så igår då jag gjorde det, gjorde hon likadant tillbaka. Hon lär sig så mycket varje dag och jag försöker skriva upp allt hon lär sig så man kan gå tillbaka och kolla sen. Det mesta hamnar här på bloggen men det är bara för att det är så enkelt.

Alice vaknade inte förrän 06.20 idag, sovmorgon för oss i detta hus. Det blev gofrukost för oss imorse. Ciabattabröd med massa gott på till mig, och gumman åt upp sin gröt och sen fick hon smaka av mig.
Sen blev det lekstund. Hon var trött igen vid kvart i nio så vi sov en liten stund tillsammans i soffan. Vid 10 drog vi iväg till Lotta och Viktor. Alltid lika trevligt och mysigt att umgås med dom. Sen kom ju Alice kompis Lucas dit också så det blev bus tills dom var trötta. Vi åkte hem vid 13 och då somnade Alice på studs. Trött tjej!
Vi hämtade Rickard och drog sen ner på stan. Han hade nå möte. Väl på stan träffade vi Uffe och Sofia samt lille axel. Så vi gick med dom på stan en stund och sedan blev det kaffestund på bibliotekscafet. Alice sov i vagnen i närmare 2 timmar så hon var riktigt sliten. Då vi kom hem gjorde Rickard middag och sedan blev det mys och bad för gumman. Hon sover sedan 19.15 och jag myser med min man i soffan.

Alla dagar är så himla mysiga nu för tiden. Träningen har kommit igång, jag är piggare och gladare. Jag vet vilka mina vänner är och njuter av deras närvaro så ofta jag kan. Jag och älsklingen hjälper varandra med allt och får varandra att må bra. Även om vi har våra dagar också, då vi älskar varandra lite mindre ;-)

Mitt liv är det bästa just nu. Så enkelt, så fyllt av kärlek, så njutbart.

Som min pappa en gång skrev till mig i ett sms (och då ska ni veta att han sällan skrev sms på den tiden): "njut av livet gumman, livet ska vara njutbart. Kram pappa"

Och det är så. Livet ska man njuta av, även de dagar man mår lite sämre.

Varför är dagens samhälle så stressat?!
Innan man är 25 ska man ha barn, villa, vara gift och helst se ut som när man var femton. Ja jag vet, låter som att jag talar om mig själv. Men visst, jag är i den delen av mitt liv. Men jag startade mitt "familjeliv" tidigt i mångas ögon. Inget jag kan ändra på nu och inget jag vill ändra på.

Sen är det nånting jag funderat på länge. Varför skaffa barn om man inte tänker ta sig tiden att vara med dom?
Det finns många idag som skaffar barn och sen tycker att dom ska växa upp på bara nån månad. Jag beundrar ALLA mammor och pappor som ser sitt barn för det lilla barnet det är. Jag säger inte att jag är en sån mamma, jag får tänka mig för många gånger om dagen då jag behandlar mina barn äldre än vad dom är. Men jag försöker att stressa ner, inte dras med i samhällets stress då hemmet ska vara välstädat, man ska helst ha gått ner alla gravkilon innan barnet ens är 6 månader, man ska träna, vara med vänner/familj. Det är jämförelse av barn hit och dit. Mitt barn kan det här... Bla bla.
Jag tycker det är jätteroligt att höra vad mina vänners barn lärt sig och vad dom kan! Men då vet jag att vi pratar med varandra om det på ett sätt som inte har nånting med jämförelse att göra. Alla barn gör sitt i sin egen takt och att försöka snabba på utvecklingen blir bara fel.
Det är tex först nu som jag känner att Alice har blivit en så pass trygg individ så jag kan börja åka iväg å träna då hon är vaken, lämna henne hos barnvakt då hon är vaken osv. Det har tagit mig nästan 11 månader. Förstår inte all denna skryt om hur tidig ens barn är.
Och ja, Alice är tidig motoriskt och självklart är jag stolt över allt hon kan! Men det är inget jag egentligen vill. Min bebis försvann då hon började krypa vid 6 månaders ålder. Hon blev stor så fort och jag glömmer ofta bort att hon faktiskt är liten och behöver mig och Rickard mer än nånsin. Och även om hon går nu och snart är ett år så får hon sova på min mage eller i min famn på dagarna då tillfälle finns, hon får sova mellan oss i sängen, hon får äta på natten även fast hon borde slutat då hon var 6 månader, hon blir buren på de dagar hon vill, allt för att hon ska känna sig trygg och få en bra start på livet. Jag tror på att mycket närhet det första levnadsåret stärker ett barn oerhört mycket. Ibland saknar jag tiden då hon var nyfödd, då hon alltid sov. Då jag alltid fick hålla henne i famnen då hon sov, amma så mycket jag ville, även om hon bara ville ha närhet, då hon sov med oss i sängen hela nätterna. Det var riktiga mystider!!!

Jag blir arg och lite ledsen att samhället är uppbyggt såhär. Att allt ska vara så jävla präktigt och prydligt och man får fan knappt andas eller öppna munnen för att säga vad man tycker till folk för då är man själv nånting "märkvärdigt".
Jag anser mig inte vara bättre än någon annan. Men bara för att jag står för vad jag säger och har åsikter så tror folk det.

Nu handlar det här inlägget mycket om hur barn inte får vara barn längre utan bara nånting man "måste" skaffa för att det är "status" i vissas ögon men sen vill man ha dom vuxna fort. Men då kan man ju åtminstone säga att man har barn även om dom fick en sån otrygg uppväxt pga att föräldrarna hade så bråttom tillbaka till livet som var att dom hamnar på helt fel väg i livet.

Nu känner jag att jag blir upprörd och ska därför sluta skriva.

Tack alla mina fina vänner jag har runt omkring mig som finns för mig! Ni är guld värda! <3

"Är du med rätt partner?

Under ett seminarium frågade en kvinna,
"Hur vet jag om jag är med rätt person?".

Mannen som ledde seminariumet la märke till att det satt en stor man bredvid henne så han sa: "Det beror på. Är det där din partner?"
Kvinnan svarade med uppriktighet i rösten: "Hur vet du det?"

"Eftersom din fundering förmodligen tynger dig ska jag besvara din fråga", svarade mannen.

Såhär lyder svaret.
Alla förhållanden följer samma mönster... I början är du förälskad. Du längtar efter telefonsamtalen, beröringen och du gillar din partners egenheter. Att falla för din partner var inte svårt, nej, det var tvärtom en naturlig och spontan upplevelse. Du behövde inte GÖRA någonting. Det är därför man säger att man "faller" för någon. Människor som är förälskade säger "jag föll som en fura" eller "det sa bara klick. Fundera på uttrycken. Det antyder att du bara stod där, utan att göra något, och så plötsligt hände något dig.
Att bli förälskad är en passiv och spontan upplevelse. Men efter ett par månader eller år tillsammans, falnar glöden. Det är ett naturligt mönster i ALLA förhållanden. Sakta men säkert blir telefonsamtalen (om dom alls kommer) en källa till irritation, beröring (när den väl sker) inte alltid välkommen och din partners egenheter är inte längre charmiga, dom driver dig till vansinne. Symtomen för det här stadiet varierar för varje förhållande, men du kommer att lägga märke till en dramatisk skillnad mellan det inledande stadiet när du var förälskad och det efterföljande stadiet som är betydligt tråkigare och stormigare.
Det är nu som du och/eller din partner kan börja fråga er "är jag med rätt person?". Och när du tänker tillbaks på den glödande kärlek ni en gång hade kanske du börjar längta efter att få uppleva det med någon annan. Det är nu förhållanden rasar samman.
Hemligheten med att lyckas i ett förhållande är inte att finns rätt person, det är att lära sig att älska den person man har hittat.

Människor skyller ofta sin olycka på sin partner och börjar söka efter bekräftelse och tillfredsställelse utanför förhållandet. Resultatet av sökandet kan se ut på många sätt. Otrohet är vanligast. Men ibland gräver människor ner sig i arbete, en hobby, vänskap, överdrivet tvtittande eller missbruk av olika slag. Men lösningen ligger inte utanför förhållandet. Det ligger inom det. Jag säger inte att du ska förälska dig i någon annan. Självklart kan du det och tillfälligt skulle det kännas bättre. Men några år senare skulle du vara tillbaka i samma situation.

Skälet till det är, lyssna nu noga:
Hemligheten för att lyckas i ett förhållande är inte att hitta rätt person, det är att lära sig älska den person du hittat. Att bibehålla kärleken är inte en passiv eller spontan upplevelse. Du måste jobba på det, dagligen. Det kräver tid, ansträngning och energi. Viktigast av allt, det kräver vishet och förnuft. Du måste veta vad du ska göra för att det ska fungera, det finns inga genvägar.

Kärleken är INTE ett oförutsägbart mysterium som varken du eller din partner kan påverka utgången av. Precis som att fysikens lagar styr universum, finns det på samma sätt lagar för förhållanden.
Om du vet hur du ska tillämpa dessa lagar är resultatet förutsägbart. Kärlek är alltså ett "beslut", inte bara en känsla.

Kom ihåg: Du avgör inte själv Vilka människor som kommer in i ditt liv. Däremot är det upp till dig att bestämma vem som får gå, vem som får stanna och vem du vägrar släppa taget om! <3"

Idag är det skit piss tråkigt väder. Sovit för lite har jag också. Dessutom har jag ingen bil så jag måste gå till förskolan och hämta lilleman i detta skit piss tråkiga väder...

En sak med sånt här väder är att man får tända massa ljus och se film hela dagarna. Mysa under en filt och bara vara. Men om man måste ut som jag, då är jag bitter. Det var inte sånt här väder för 1 och en halv timma Sen, hade det varit det hade både lilleman och jag velat vara hemma och mysa.

Det är bara att bita i det sura äpplet ocj traska.

Igår hade jag vilodag från träning och idag kör vi igen.

Hon är inte ens ett år! Ändå klättrar hon upp i soffan, springer i soffan, klättrar ur spjälsängen och är allmänt väldigt aktiv och hittar på nya sätt att ta sig upp, ner, i, ur saker. Jag är ruskigt imponerad av detta lilla mirakel. Jag önskar bara ibland att hon inte ska vara så snabb med att lära sig. Hon kan väl stanna upp och fortsätta vara min bebis ett tag till. Hon blev stor så fort. Och ändå tyckte jag att jag tog vara på "bebis" tiden bättre den här gången än med Alvin.

Det märks att hon blir äldre också. Nu lyssnar hon då vi säger nej. Har hon hittat nåt att stoppa i munnen som hon inte får ha där, säger vi:spotta ut! Och så gör hon det. Hon är så himla medveten om allt och förstår vad vi säger till henne.

Hon pratar inte mycket ännu men hon kan säga mamma, pappa och lampa. Men även om hon inte säger med ord vad hon vill så visar hon med ljud och tonlägen ändå.

Jag kan inte vara med stolt över mina fina barn! <3

Jag har varit riktigt riktigt trött och slut i kroppen den sista tiden. Vet inte varför. Rickard tror att dessa månader utan regelbunden sömn har börjat ta ut sin rätt... Men jag är så envis och låter inte han ta Alice på nätterna när hon tjorvar. Men jag måste nog släppa lite och låta honom göra det.

Igår kom han hem med present till mig från body shop. Bara såna där saker som jag älskar! Hudkrämer, duschkrämer och annat lukta gott. Igår kväll då jag la Alice hade han fixat badvatten, tänt ljus, ställt upp ipaden så jag kunde se film medan jag badade. Underbara människa!!! Som tar hand om mig då jag själv glömmer bort. Han är min bästa <3

Idag blev jag faster till en guldklimp. Känns fantastiskt!

Idag gjorde vi morgon runt 06. Alice har sovit oroligt inatt så hon var såå trött vid 09 idag, så hon fick sova en stund då också. Sen skulle jag ner till stan och göra naglar. Jag gick till bilen och skulle starta den, den var lika död som en utsvulten bäver. Happ, bara att packa in kidsen i en buss istället. Tur jag har lättsamma barn som inte tjurade. Fina Julia tog dom medan jag gjorde mina naglar. Jag var "testdocka" till en tjej som skulle avsluta sin utbildning så jag var hennes slutprov. Så hon fick en godkänd utbildning och jag fick gratis naglar. Inte dåligt! Rickard kom sen ner på stan och hämtade hem barnen. Då jag kom hem, vid halv sju, hade han bytt till pyjamas på barnen och gjort dom färdiga för natten. Han hade även gjort mat till mig. Underbara man! <3 nu sover dock den underbara mannen sedan 2 timmar tillbaka. Han jobbar mycket nu, både vardagar och helger så han behöver vila. Jag sitter och ser bones. Snart läggdags för mig med.

Idag startade dagen halv sju. Sovmorgon för mig! Det här med sommartid is the Shit för mina kids och deras sovning. Vi myste hela morgonen fram till 10, då gjorde vi oss iordning och drog till Logopeden med lilleman. Efter det åkte vi hem, Rickard tog vi med oss hem också. Alice somnade i bilen och fortsatte sen sova i vagnen på balkongen. Jag passade då på att åka på banken och fixa nytt kort. Fick även hem handlingen till nya körkortet så det är betalt och skickat. Kommer väl i nästa vecka.

Då jag kom hem vaknade Alice precis så vi åt lite mellis och sen klädde vi på oss och tog en promenad. Sen blev det middag. Turkeynuggets med ris och sötsur sås, gott! Sen drog jag ut på en rask promenad blandat med lite springning. Ska försöka få igång kroppen så den orkar springa.

Nu sover barnen och Rickard ska snart på träning. Då blir det Ensamtid i soffan, skönt.

Påsken har varit bra. Vi har umgåtts med familj och vänner. Alvin kom i fredags också, äntligen! Alice är fortfarande lite snorig men inget mer, så det känns skönt att det förhoppningsvis är påväg bort.

Jag har även mig på att hon ska sova bara en vilstund mitt på dagen istället för två. Vilket har resulterat i en mycket nöjdare och gladare bebis och hon sover bättre på nätterna! Vem kunde ana att det skulle bli så. Förut verkade hon vara trött runt 09, så jag brukade lägga henne då. Men det var alltid massa bråk och skrik innan hon somnade och sov som mest bara 45 min. Sen vaknade hon och var allmänt grinig. Och sen sov hon på eftermiddagen vid 14-15.30. Nu får hon ett extra mellanmål vid 9 så hon orkar fram till halv tolv. Det har fungerat jättebra de här två dagarna vi har provat! Och då hon väl somnar så sover hon i ca 2 och en halv till tre timmar. Sen orkar hon fram till halv sju-sju igen. Och glad och nöjd heeela dagarna! Det gäller att hitta en rutin som passar, dom ändrad ju så ruskigt fort då dom växer så det knakar. Sen då hon somnar på kvällen vaknar hon sen inte förrän halv tolv-tolv istället för 10 och vill ha välling. Äter lite sen sover hon till morgonen. Känns himla skönt att hon ändå anpassar sig fort. Och idag sov hon ändå till 06.45!! Sovmorgon för mig som annars kliver upp mellan 05.15 och 06. Hoppas det håller i sig!

Idag jobbar Rickard så jag och barnen roar oss själva en stund. Men Han slutar tidigt så vi har hela eftermiddagen tillsammans. Han är så mysig, all ledig tid han har spenderar han med oss. Han vill verkligen vara hemma med familjen. Det är så underbart. Han är verkligen den bästa för mig och mitt hjärta. Min man <3