Hon är inte ens ett år! Ändå klättrar hon upp i soffan, springer i soffan, klättrar ur spjälsängen och är allmänt väldigt aktiv och hittar på nya sätt att ta sig upp, ner, i, ur saker. Jag är ruskigt imponerad av detta lilla mirakel. Jag önskar bara ibland att hon inte ska vara så snabb med att lära sig. Hon kan väl stanna upp och fortsätta vara min bebis ett tag till. Hon blev stor så fort. Och ändå tyckte jag att jag tog vara på "bebis" tiden bättre den här gången än med Alvin.

Det märks att hon blir äldre också. Nu lyssnar hon då vi säger nej. Har hon hittat nåt att stoppa i munnen som hon inte får ha där, säger vi:spotta ut! Och så gör hon det. Hon är så himla medveten om allt och förstår vad vi säger till henne.

Hon pratar inte mycket ännu men hon kan säga mamma, pappa och lampa. Men även om hon inte säger med ord vad hon vill så visar hon med ljud och tonlägen ändå.

Jag kan inte vara med stolt över mina fina barn! <3