Sep. 21, 2013
Nu har jag verkligen kommit igång med jobb. Jobbade hela veckan förutom torsdag och fredag då jag legat hemma med huvudvärk och hosta. Men på måndag kör vi igen! Så nu i helgen är det vila som gäller. På onsdag är det arbetsintervju som gäller, spännande. Och får jag som jag vill kommer jag kunna välja vilket jobb jag vill ha. Och inte behöva ta det som erbjuds för att ha ett jobb. Känns ändå kul att jag gör såna bra intryck att det finns fler som vill anställa mig. Det stärker det dåliga självförtroendet jag haft ett tag nu pga olika saker.... ibland är det verkligen så att livet kommer emellan alla planer man har. Just nu har det varit så. Jag är trött och sliten och måste finna ett sätt att inte stressa. Träningen har hamnat på sista plats. Men så får det vara ett tag. Det viktiga är att jag sover och mår bra. Jag prioriterar mina barn och tid men min man just nu. Det behöver vi. Ibland måste man få andas.
Sep. 11, 2013
Alice har varit hemma med sin pappa sedan i torsdags. Hon var varit snuvig och hostig så dom var lediga. Hon var en sväng på förskolan igår men idag fick hon vara hemma med mig eftersom det inte blev nåt jobb för mig idag. Vi har haft en riktigt mysig dag! imorgon jobbar jag igen men slutar 13.30. Då blir det hämtning av min prinsessa sen blir det storhandling. Och sen blir det myys i mängder resten av dagen! På fredag jobbar jag 9-16.30. Så Rickard får hämta Lilleman på förskolan. Nu då jag börjat jobba så är tiden med barnen så himla viktig. Jag längtar efter dom extremt mycket nu men jag hoppas det går över då jag kommit in i jobbandet mer. Igår var även första dagen lillgumman sov på förskolan utan nappen. Jag trodde det skulle bli jobbigt för henne men hennes fröknar var imponerad över hur bra det gick. Hon hade bara lagt sig på din madrass med sin nalle och somnat. Jag är såå stolt! 
Sep. 06, 2013
Nu är vi inne på tredje dagen utan napp och det har gått oförskämt bra! Hon har sovit en hel natt för första gången sen hon föddes, jag tror att nappen i hennes fall har stjälpt henne mer än hjälpt. jag är så stolt över min prinsessa så det finns inte! <3
Long time no see
ibland undrar jag vad som hände, vad som hände med dom där vännerna som sa att dom aldrig skulle försvinna, alltid finnas vid min sida. Samma vänner som inte längre hör av sig, inte längre svarar på sms eller ens bryr sig om hur jag mår. Varför är det så? jag väljer att tro att det är dom själva som mår dåligt, att dom har för mycket med sig själva att dom inte orkar. Men sen när orkar man inte med sina vänner? hut dåligt jag än mått i mitt liv var vännerna det som jag höll fast vid, för jag vet att man aldrig ska släppa dom man håller kär, för då går dom vidare. Det tar inte mycket energi att slänga iväg ett sms, Hur dåligt man än mår. Det där lilla sms:et är det som visar att du bryr dig, att du tänker på dina vänner. Det behövs inte mycket. Och ändå, i detta vrickade samhälle skyller vi på att vi inte haft tid... inte haft tid att skicka iväg ett sms med ett litet: Hej! jag tänker på dig! som tar mindre än en minut att skriva. Ett litet betydelsefullt sms till en vän.
