Utkast: Juli 14, 2011

Det är rätt intressant hur ett liv kan förändras på bara några sekunder.
Och då pratar jag inte bara om att någon får barn eller någon går bort.
Det kan vara att du helt plötsligt får din första puss och kram av ditt barn.
Eller att du snubblar på någon människa som kommer att förändra ditt liv totalt.

Jag ställde mig frågan rätt snabbt då jag träffade Rickard: Varför är han singel? Det måste vara något fel...

Men då jag sedan fick samma fråga tillbaka från honom insåg jag att det behöver inte faktiskt
vara något fel bara för att man inte har någon partner.
Det kanske bara inte funnits rätt kemi mellan de partners man haft i sitt förflutna.
Jag kan bara relatera till mig själv.
Jag tycker att alla mina ex har en skruv lös.
 Dock behöver inte det betyda att någon annan inte klickar med dom.

Jag försöker varje dag ignorera alla människor runt omkring som bara är där för att spy galla och försöka förstöra.
Jag försöker följa min egen magkänsla och mitt eget hjärta.

 Och hjärtat har väl aldrig haft fel om man handlar med en gnutta förnuft?

Jag tror att hittar man den man vill leva med kan man nog göra allt för att det ska fungera.
Jag hoppas att det är så.
Jag vill att det ska vara så.
 Det finns aldrig några garantier här i livet.
Då allt känns mer än bra, varför vänta?
 Livet är för kort för att gå och vänta på något som redan hänt.
Man kan inte vara mer än kär.
Vi lever bara en gång.
 Jag kommer kämpa för det jag tycker är viktigt här i livet.
 Om jag så ska kämpa tills jag inte orkar mer.
 Men jag vet att denna gång är jag inte den enda som kommer kämpa,
 nu har jag nån vid min sida som är lika villig som jag att få det här att fungera i all den tid som vi får tillsammans.

Som kämpar för mig, för sig, för Alvin och för oss. 

Mitt första intryck av min nuvarande pojkvän/blivande sambo var nog det sämsta jag kunde få någonsin.
 Han var inte mycket värd i mina ögon den kvällen.
 Han har dock gått från en skala på 0-100 på fruktansvärt kort tid och visar verkligen dagligen att han verkligen vill det här. 
Jag har frågat honom ofta vad som får honom att vilja bilda familj och ett liv med mig.
 Svaret jag fått är: Jag känner det i magen. 
Det kan jag hålla med om.
Jag känner det i magen jag med.
Och magkänslan har aldrig varit så bra som den är just nu. 
Ibland ska man aldrig dömma hunden efter håren alla gånger.
 Jag brukar inte dömma folk efter vad andra säger eller första gången jag träffar dom.
Vissa gånger har jag gjort en tabbe som inte bara kastat ut fanskapen ur mitt liv på en gång. 
Den här gången träffade jag mannen som gör mig till den lyckligaste kvinnan i världen.
 Ibland vinner godheten också, även om det många gånger inte tycks vara så. 

Döm aldrig innehållet utefter dess fodral.  



Jag älskar dig Rickard Söderqvist. Du gör mig till en bättre människa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0