Alvin sover. Rickard är på träning. Själv sitter jag hemma, i vår nya lägenhet.

Ingenting är lätt, det förväntade jag mig inte att det skulle vara heller. Jag är själv skilsmässobarn och jag tyckte jag hade det jobbigt med att sakna den ena föräldern då jag var hos den andra. Men jag kan lova, det är inget emot hur svårt det är att vara förälder på varsitt håll...
Att inte kunna vara med varje dag, att inte kunna finnas där hela tiden. Att ha olika åsikter om allt men ändå inte behöva anpassa sig efter den andre förälderns liv. Att försöka göra allt som är bäst för ens barn samtidigt som man ska få vardagen att fungera, att lilleman ska ha två föräldrar som till synes ser ut att vara vänner och må bra. För hans skull.

Jag älskar mitt liv med Rickard, det är dock en enda stor prövning och kärleken måste vara otroligt stark för att det ska fungera. Det finns mängder av kärlek, överallt i detta hem. Finns inte en dag som inte börjar med pussar och kramar. Finns inte en natt då vi inte håller varandra i händerna då vi sover. Det enda som finns i detta hem är kärlek, i alla dess former. Äntligen får jag tillbaka all den kärlek som jag ger. Äntligen har jag fått det liv jag alltid sökt.

Det är inte guld och gröna skogar jämt, det är det aldrig. Vore konstigt om man inte hade olika åsikter i ett förhållande.
Som min kära fästman en gång sa: "Den dagen vi slutar gräla kan vi börja fundera på vart kärleken tog vägen".
Och det finns mycket i det han säger tycker jag. Den dagen den ena partnern slutar säga vad den tycker, då finns det inte mycket att bygga på. Allt handlar om kommuniktation. Men det handlar om att ge och ta. Och inte bara köra sitt eget race då man är två.

Jag älskar allt i mitt liv, även dom dåliga dagarna. DÅ är livet njutbart! <3