Det finns många som tycker att mitt liv ändrats drastiskt. Och jag förstår dom. Men samtidigt är det mitt liv och om jag mår bra borde väl mina vänner må bra för min skull?
Dock finns det vissa av mins vänner som dragit sig undan, tråkigt tycker jag... Jag vet inte varför och jag försöker hålla kontakten men det är inte kul då det inte är ömsesidigt.

Jag kan nog från botten av mitt hjärta säga att den enda vän som fortfarande finns kvar och som funnits i mitt liv sedan barnsben är Cissi. Hon har alltid funnits och har alltid kommit med goda råd. Aldrig dömt och alltid sett bara det bra i allt som hänt i mitt liv. Aldrig fått mig att må dåligt pga mina beslut utan alltid stöttat mig. Aldrig varit negativ men heller aldrig bara hållt med. Men hon har alltid lyckats säga sin mening på ett så bra sätt att jag aldrig tagit illa upp. Jag älskar henne och är henne tacksam för att hon finns.

Sen finns det dom vänner som helt plötsligt försvann... Det märks att dom dragit sig undan eller att jag helt enkelt inte är sådär värdefull som dom sagt att jag är. Tycker det är tråkigt...

Men jag försöker fokusera på de vänner som vill vara en del av mitt liv. Även om jag inte säger det till dom så är jag tacksam för att dom finns för mig.

Det kanske är så att vissa vänner fanns där under just den perioden jag behövde dom. Och att det nu är dags att släppa taget då jag ändå inte får nån respons på mina försök.

Det är tråkigt och lite sorgligt tycker jag att det blivit som det blivit med vissa saker.
Men jag har mina vänner och min underbara familj som finns för mig. <3