Varför nu?!

Just precis nu, då jag absolut inte bör annat än sova, ska det komma upp en massa funderingar... Om livet.

Det finns inte en dag i mitt liv just nu som jag inte tycker om. Det har dock inte alltid varit så.

Jag kan inte förmå mig att förundras över min oförståelse över vissa människors beteende. I min värld har det alltid funnits rättvisa och ärlighet. Jag har alltid levt i tron om att alla människor vill varandra väl. För varför ska man inte vilja det? Det tar bara en massa energi och gå omkring och vara ledsen och arg. Det har jag tyvärr fått erfara.

Den perioden var dock en verklig berg och dalbana. Ena dagen kunde jag inte annat än att le, andra dagen var i tårarnas tecken. Jag förstår inte idag hur jag orkade.

Jag förstår inte idag hur den människan som gjorde mitt liv till en berg och dalbana, kan leva med sig själv.
Det finns så mycket saker som jag vet, som ingen annan gör, som jag gärna vill bara skrika ut mig. För jag vill inte veta. Ville inte veta. Men jag hade ingen chans att stoppa det innan det nådde mina öron. För visst gör man så som vän, lyssnar?
Men ibland kanske man ska vara tyst och inte berätta allt, även om man vill. För det kan göra mer skada än man kan tycka just nu. Speciellt om man inte talar sanning. För jag tror, även om inte andra gör det, att det kommer att slå tillbaka så jävla hårt på de människor som är drabbade. Jag avundas dom inte, inte ens lite. Jag kunde lämna dramatiken med bara några hål i hjärtat för stunden. Men dom, dom kommer ha ett svart hjärta efter det här.

Så, när slutar folk använda hjärnan och hjärtat istället för bara hjärtat?

Många dagar hatar jag honom, för de ärr han gav mig. Och som min älskade idag får pussla ihop åt mig. Ibland kan jag må dåligt över att R får ta smällen för något som någon annan egentligen bör få.
Han borde ha det. Det är han som borde lida. Och jag hoppas han gör det... Åtminstone tillräckligt länge så han hinner inse vilket helvete han ställt till med.
Dock är det han själv som kommer få det största helvetet av alla, eller kanske rent av redan lever i det.

När slutar man bry sig om dom man säger att man älskar och bara tänker på sig själv?

Gräset är inte grönare på andra sidan sägs det.
Dock var det så för mig.

Rickard har visat mig det grönaste av gräs. Och han vattnar det för varje fotsteg jag tar <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0