Mycket tankar i huvudet idag. Tror inte ens jag kan få ner som i text.

Men det är märkligt hur livet ter sig. För ett år sedan var jag nere på botten. Jag var så söndertrasad så jag visste inte vem jag var längre. Det är svårt att förstå idag hur dåligt en människa kunde få mig att må. Dock kommer jag aldrig igen tillåta mig själv att sjunka så lågt igen. Det känns lite som att den tiden är som taget ur en film. Ibland var allt för bra för att det skulle vara sant och ibland var det så dåligt så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Idag vet jag att det inte var ett liv jag ville leva. Att leva mitt liv som en berg och dalbana förstörde mig. Det tog både fysiskt och psykiskt. Men alla ska vi väl ha varit nere på djupaste botten nån gång för att sedan aldrig tillåta sig att hamna där igen. Jag har förändrats som människa, både på gott och ont.
Jag är inte längre den tjej som tar vilken skit som helst. Men jag kan ibland känns mig känslokall fastän jag vet att jag inte är det. För att jag inte orkar bry mig om allt och alla längre. Jag ger bara till dom som ger mig något tillbaka. Jag skiter i alla andra. Jag har insett att det finns såna fruktansvärda svin, såna jag bara trodde fanns på film.
Jag inser nu efteråt att jag har levt i en rätt skyddad värld fram tills jag lämnade K. Jag levde det perfekta livet, trodde jag. Med en familj där vi åt middag varje söndag. Där allt var nästan guld och gröna skogar jämt. Men det var inte det livet jag ville leva.

Min bakgrund har varit trasslig. Men Rikards har varit tusen gånger värre, tycker jag. Alla har vi olika livshistorier, den ena mer tragisk än andras. Det känns skönt att ha hittat en partner som förstår och vet att livet inte är en dans på rosor. Som kommer med kloka råd och ger mig allt det jag behöver.

Efter att ha hört Rickards livshistoria går det inte annat än att gråta. Och förstå är inte att tala om. Jag kan inte förstå hur han kan fungera som människa efter allt han varit med om. Men han är den underbaraste jag vet. Han blev den finaste och bara min. Jag har hittat hem.
Att ha nån som bryr sig så mycket om hur jag mår och visar så mycket kärlek har fått mig att vakna och känna vad kärlek är.

Jag vet att han kommer bli den bästa pappan som finns. Han är så underbar med Alvin och Alvin älskar honom så mycket. Första frågan vid hämtning på förskolan är : vart är Rickard?

Rickard har tagit sig an Alvin som om han vore hans egen enda från dag ett. Han pratar om Alvin dom veckor han inte är hos oss. Vi saknar honom båda två.

Livet har blivit underbart igen. Och nu kan inget stå i min väg.