Jag tycker att det finns olika sorters kärlek. Jag har fått känna på både den ena och den andra. Och jag har alltid sökt efter mer. Tills nu. Jag har hittat kärleken som den ska vara. Och även om det stundtals har varit nere i botten så väger allt det bra upp de dåliga. Varje dag får jag höra hur fin jag är. Hur tacksam han är över allt jag ger honom. Alla små saker han gör som gör att jag slipper tänka på allt. Bara en sån där sak att han har lagt fram pyjamas till barnen på deras sängar får mig att le. Han får mig att le varje dag. Le över allt jag har och allt vi har tillsammans. Det är en oerhört svår känsla att förklara. Men livet jag levde innan det här fanns ingenting av allt det "självklara". Så allt som alla andra tycker har varit och är en självklarhet har jag gått miste om i 8 år.

Men nu, nu får jag all den kärlek, respekt och ömsesidighet som jag sökt i alla dessa år. Så bara en sån sak att han tänker på Mig och barnen i första hand, att vi har samma syn på livet gör att jag mår bra. Allt är bra. Även när det är åt helvete är det bra.

Allt är med andra ord bara bra.