ÄNTLIGEN! har jag kommit in på min gamla blogg. Eller ja, en av mina 5 bloggar... Känns skönt att vara tillbaka. 

 

Livet går som en berg och dalbana. Tur jag har min älskade man vid min sida. Även om allt inte varit lätt eller är lätt så finns vi för varandra. 

Det är så mycket som jag känner att jag måste få ur mig men ingen tycks förstå och jag vet att ingen skulle orka lyssna. För det gör jag inte ens själv... Det är mycket tårar och förtvivlan i mitt liv just nu. Men även mycket glädje som jag får från mina barn och min älskling varje dag. 

 

Allt är inte som det ser ut att vara. Jag har dock lärt mig att inte hålla upp en fasad. Den gör bara mer skada än nytta. 

 

Missförstå mig inte. Jag älskar mitt liv, trots alla ups and downs. Jag har aldrig älskat mitt liv så mycket som jag gör just nu samtidigt som jag aldrig brottats så mycket varje dag som jag gör just nu heller. Jag skulle inte orka ta mig igenom varje dag utan Rickard vid min sida. Med alla kloka ord, alla ömma kramar. Han är bara bäst. Min kärlek.